sunnysideup

vet inte alls hur jag ska ställa mig till saker och ting. J-vlar vad jobbigt allt blev idag... hade styrt upp en lunch date på vinäger och helt sonika kliver han in, ger mig en kram och en puss på munnen som om det vore världens mest naturliga sak. Och j-vlar vad naturligt det kändes dessutom... sjukt... sjukt.... absurt är vad det är... Vi är ju inte ens sams än, iallafall inte jag. Why, god, Why? Vad göra? Det är bara att vänta/härda ut tills den enorma stenklumpen som andra kallar hjärtat, smälter en aning.. sen får man se vad som händer..
Min lunchdate blev mälta förvånad över det hela och undrade varför jag sagt att jag var singel... och med lunchdate menar jag ingen kille/date utan en vän... en vanlig vän..